God Morgon sötisar!

Fredag och jag är LEDIG!!!! Såå skönt! Jag var upp i morse och skickade i väg barnen till skolan, Linus ska ha friluftsdag med skolan....Hmmm....få se om dom kommer i väg i snökaoset. Jisses, vilket väder! Det som kändes som att våren var på väg i början på veckan....*Grrr* vad trött jag är på snö och vinter nu! Vill ju ha vår, ljus och värme...

TACK söta Ni för alla fina kommentarer! Ni är bara Bäst!


Gissa vem som är hemma och är ledig med mig i dag....Min Darling! Nu kan vi snacka vardagslyx! Tända ljus med ägg och baconfrukost när killarna hade kommit i väg *Ler*



Som jag skrivit förut så kan livet verkligen ta märkliga vägar.... När jag gick in i hela Ensam mamma karusellen så var det med en stor förhoppning om att hitta kärleken. Kände att jag var trött på singellivet och redo för att träffa Han med stort H. Det var en märklig och underbar resa på alla sätt och vis. Jag och Lasse hittade någonting tillsammans som jag fortfarande vårdar ömt i hjärtat. Under andra omständigheter och förutsättningar så hade det kanske kunnat vuxit till någonting stort, nu blev det inte så. Lasse är en helt underbar människa och vi har fortfarande kontakt med varann. Båda är väldigt måna om att den andre ska ha det Bästa i livet och jag är innerligt tacksam att vi har den relationen vi har i dag. Han är en fantastisk människa och vi kommer alltid att dela något alldeles speciellt tillsammans.

Efter hela den resan så var jag ganska less på att dejta. Om nån trodde att det skulle bli lättare efteråt så kan jag säga...det blev det inte! Jisses om Ni visste vilka märkliga saker som har hänt det senaste året.... Jag lade allt på is och var fullt fokuserad på att jag och barnen skulle ha det bra, bara vi.
Men från ingenstans så dyker det upp en man som får mitt hjärta att slå lite extra slag....Ett telefonnummer i handen och en förhoppning om att ses och lära känna varann lite bättre. Några dagar senare var jag på väg hem till honom på darriga ben....Från den stunden var jag fast!



Tänk vad konstigt....här har jag letat efter Kärleken land och rike runt och sen fanns han bara ett stenkast ifrån mig:) 5 minuter bort för att vara exakt;))) 
Vi är lika gamla, har barn i samma åldrar, men ändå kände vi inte varann.....Jag menar, Ludvika är ändå inte Så stort;))) Det var som att Han helt plötsligt bara fanns där, från ingenstans.

Han har verkligen tagit mig med storm och varje dag med Honom är som en dröm jag aldrig vill vakna upp ifrån. Han har det absolut största hjärta jag någonsin träffat. Med en självklarhet och en otrolig ödmjukhet så fanns han plötsligt där i mitt liv och jag kan säga att ingentig känns mera rätt. Det är precis som att hans närvaro i mitt liv är precis så som det är menat att vara. 

Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde att aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag.